Tuberkulos
Tuberkulos är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien
Mycobacterium tuberculosis. Denna
sort av bakterie växer mycket långsamt men som kompensation har de en längre
livslängd och under gynnsamma omständigheter kan den leva i åratal (smittskyddsinstitutet.se, senast uppdaterad 2010-08-18).
Historik
Under historien så har man sett att fattigdom och
tuberkulos hör ihop. Detta eftersom att sjukdomen främst sprids i områden som
där människor lever i fattigdom, men detta betyder inte att alla som drabbas av
tuberkulos var fattiga, och som nämnt tidigare så är risken att bli smittad
större vid trängre boenden med dålig ventilation vilket är vanligt i fattiga
områden samt om immunförsvaret är lågt hos individerna. I fattigdom är det
vanligt med undernäring, stress och överansträngning vilket kan leda till
nedsatt immunförsvar.
I västeuropa är det därför inte så konstigt att sjukdomen inte längre är ett lika stort hot som det varit förut. Vi har en mycket bättre levnadsstandard än vi haft under mitten av 1900-talet vilket gjort att sjukdomen inte längre är ett hot (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
I västeuropa är det därför inte så konstigt att sjukdomen inte längre är ett lika stort hot som det varit förut. Vi har en mycket bättre levnadsstandard än vi haft under mitten av 1900-talet vilket gjort att sjukdomen inte längre är ett hot (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
Smittspridning
Tuberkulos smittas via inandningsluften. En smittad
person hostar upp små vätskedroppar (aerosoler) som sprider sig i luften. Sedan
kan en icke-smittad person andas in bakterien och på så sätt bli smittad (smittskyddsinstitutet.se, senast uppdaterad 2010-08-18). Bakterien är för det
mesta inte speciellt smittsam. Ofta brukar de som smittas ha levt nära inpå en
redan smittad individ. Trånga utrymmen med dålig ventilation är ett exempel på
en plats med större smittorisk (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av
Henrik Brändén, 2008 s.
57 – 66).
Bakterien kan i stort sätt angripa vilket organ som helst i kroppen t.ex. skelett, lymfkörtlar, njurar och tarm, men det vanligaste är att bakterien sätter sig i lungorna. Efter smittotillfället brukar det vanligtvis dröja två till fem år innan individen insjuknar. Individer med normala immunförsvar insjuknar vanligtvis inte, ca en av tio utvecklar sjukdomen. Däremot om en individ skulle ha nedsatt immunförsvar, diabetes eller hivinfektion så skulle risken att bli smittad vara mycket högre. Dock så är småbarn nästan aldrig smittsamma (smittskyddsinstitutet.se, senast uppdaterad 2010-08-18).
Bakterien kan i stort sätt angripa vilket organ som helst i kroppen t.ex. skelett, lymfkörtlar, njurar och tarm, men det vanligaste är att bakterien sätter sig i lungorna. Efter smittotillfället brukar det vanligtvis dröja två till fem år innan individen insjuknar. Individer med normala immunförsvar insjuknar vanligtvis inte, ca en av tio utvecklar sjukdomen. Däremot om en individ skulle ha nedsatt immunförsvar, diabetes eller hivinfektion så skulle risken att bli smittad vara mycket högre. Dock så är småbarn nästan aldrig smittsamma (smittskyddsinstitutet.se, senast uppdaterad 2010-08-18).
Bakteriens resa genom lungan
Om man har
andats in tuberkelbakterien så kan den hamna i de hålrum (alveoler) i lungorna
där utbyte av syre mellan luft och blod sker. Inne i alveolerna existerar en
form av fagocyter som kallas makrofager. Om tuberkelbakterien stöter på en
makrofag så sätter den sig aktivt fast vid denna. Sedan sänder den ut signaler
in i makrofagen, signalen får denna att då äta tuberkelbakterien.
Inne i makrofagen hamnar tuberkelbakterien i en membranbubbla. Makrofagen försöker precis som andra försvarsceller ta död på tuberkelbakterien genom att skicka ut nedbrytande enzymer. Dock är tuberkelbakterien väldigt motståndskraftig mot dessa aggressiva enzymer. En anledning är att cellväggen på tuberkelbakterien är ovanligt stark och tålig (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
Kroppens immunförsvar reagerar då på två olika sätt:
Till att börja med så bildas det lymfocyter som lätt kan känna igen de celler som blivit infekterade av tuberkelbakterier, så kallade t-mördarlymfocyter. T-mördarlymfocyterns uppgift är att hitta de celler som blivit infekterade, göra små hål i dem och skicka in ämnen i cellen som gör att cellen begår självmord.
Det tillverkas även ett stort antal av celler vars uppgift är att känna igen och reagera mot tuberkelceller, denna cell kallas för t-hjälparcell. Om t-hjälparcellen hittar en makrofag som blivit infekterad av tuberkelbakterien så delar sig t-hjälparcellen i flera delar och bildar en rad av signalämnen. Signalämnena gör att makrofagen mer effektiv på att död tuberkelbakterier. Andra signalämnen från t-hjälparcellerna lockar till sig fler fagocyter och vita blodkroppar, vilket ytterligare ökar effekten att ta hand om bakterierna. En del signaler från hjälparcellerna får blodet att tillverka ett ämne som heter fibrinogen. Detta innesluter ibland infekterade makrofager och de bildas en så kallad tuberkel (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
Inne i makrofagen hamnar tuberkelbakterien i en membranbubbla. Makrofagen försöker precis som andra försvarsceller ta död på tuberkelbakterien genom att skicka ut nedbrytande enzymer. Dock är tuberkelbakterien väldigt motståndskraftig mot dessa aggressiva enzymer. En anledning är att cellväggen på tuberkelbakterien är ovanligt stark och tålig (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
Kroppens immunförsvar reagerar då på två olika sätt:
Till att börja med så bildas det lymfocyter som lätt kan känna igen de celler som blivit infekterade av tuberkelbakterier, så kallade t-mördarlymfocyter. T-mördarlymfocyterns uppgift är att hitta de celler som blivit infekterade, göra små hål i dem och skicka in ämnen i cellen som gör att cellen begår självmord.
Det tillverkas även ett stort antal av celler vars uppgift är att känna igen och reagera mot tuberkelceller, denna cell kallas för t-hjälparcell. Om t-hjälparcellen hittar en makrofag som blivit infekterad av tuberkelbakterien så delar sig t-hjälparcellen i flera delar och bildar en rad av signalämnen. Signalämnena gör att makrofagen mer effektiv på att död tuberkelbakterier. Andra signalämnen från t-hjälparcellerna lockar till sig fler fagocyter och vita blodkroppar, vilket ytterligare ökar effekten att ta hand om bakterierna. En del signaler från hjälparcellerna får blodet att tillverka ett ämne som heter fibrinogen. Detta innesluter ibland infekterade makrofager och de bildas en så kallad tuberkel (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
Sjukdom bryter ut
Om
makrofagerna misslyckas med att döda bakterierna som infekterat dem så kan
bakterierna växa, dela sig och sprida sig till flera makrofager. Där efter kan
de spridas till nya platser i lungan för att nya tuberkler ska kunna bildas på
fler ställen. Dessa fagocyter häller nu ut aggressiva ämnen som skadar den
existerande vävnaden. De skickar även ut signalämnen som gör att närliggande
kroppsceller begår självmord. Allt eftersom sjukdomen utvecklar sig förstörs
lungan mer och mer. På de ställen som angrips ökar vätskehalten i lungvävnaden
och på grund av detta så hamnar ofta bakterierna i vätskedroppar som den sjuke
sedan hostar upp och bakterierna sprider sig i vidare luften. Med tiden bli
skadorna på lungan allt större och med tiden så kommer individen att hosta upp
blodigt slem som är rester av den förstörda vävnaden.
Inte nog med detta, fagocyterna skickar även ut ett annat signalämne som stör kroppens reglering av ämnesomsättningen av fett vilket i sin tur leder till viktminskning. Detta leder även till feber och svettanfall.
I västa fall kan bakterierna ta sig ut ur lungan och sprida sig med hjälp av blodet till andra organ i kroppen. Om detta sker är det så leder sjukdomen i störst sannolikhet till död.
Men som sagt så är det vanligast att sjukdomen aldrig hinner sprida sig så långt innan man hinner upptäcka den (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
Inte nog med detta, fagocyterna skickar även ut ett annat signalämne som stör kroppens reglering av ämnesomsättningen av fett vilket i sin tur leder till viktminskning. Detta leder även till feber och svettanfall.
I västa fall kan bakterierna ta sig ut ur lungan och sprida sig med hjälp av blodet till andra organ i kroppen. Om detta sker är det så leder sjukdomen i störst sannolikhet till död.
Men som sagt så är det vanligast att sjukdomen aldrig hinner sprida sig så långt innan man hinner upptäcka den (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
Botemedel
Fram till
mitten av 1900-talet kunde man inte behandla tuberkulos med någon medicin utan
vila var det enda en tuberkulospatient kunde göra. Man byggde sanatorier i
vackra naturområden för patienterna där de kunde koppla av och bara fokusera på
att bli friska. Det fanns en del patienter vars sjukdom hejdades tack vare att
deras immunförsvar fick bättre möjligheter att bekämpa sjukdomen. Anledningen
till detta var nog för att patienterna fick näringsrik mat, avkoppling och
vila.
Idag använder vi oss av antibiotika när vi behandlar tuberkulos. Detta har man gjort sedan mitten av 1900-talet. Att kunna bota tuberkulos blev någonting stort. En sjukdom som från början tog livet av de flesta som drabbades eller så tog det åratal innan man tillfrisknat helt, blev nu en sjukdom som gick att bota med ett halvårs medicinering. Men precis som med många andra medicineringar så finns det nackdelar med antibiotika behandling av tuberkulos (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
- Det finns endast några få antibiotikaformer som fungerar mot tuberkelbakterien. Detta på grund av att tuberkelbakterien har en annan uppbyggnad jämfört med andra bakterier (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
- När man behandlar tuberkulos måste man ha en långvarig behandling (vanligtvis flera månader). Det som är riskabelt med långvarig behandling med antibiotika mot just tuberkulos är att om patienterna inte följer behandlingen ordentligt finns det en stor risk att bakterien blir resistent mot antibiotikan (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
Idag använder vi oss av antibiotika när vi behandlar tuberkulos. Detta har man gjort sedan mitten av 1900-talet. Att kunna bota tuberkulos blev någonting stort. En sjukdom som från början tog livet av de flesta som drabbades eller så tog det åratal innan man tillfrisknat helt, blev nu en sjukdom som gick att bota med ett halvårs medicinering. Men precis som med många andra medicineringar så finns det nackdelar med antibiotika behandling av tuberkulos (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
- Det finns endast några få antibiotikaformer som fungerar mot tuberkelbakterien. Detta på grund av att tuberkelbakterien har en annan uppbyggnad jämfört med andra bakterier (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
- När man behandlar tuberkulos måste man ha en långvarig behandling (vanligtvis flera månader). Det som är riskabelt med långvarig behandling med antibiotika mot just tuberkulos är att om patienterna inte följer behandlingen ordentligt finns det en stor risk att bakterien blir resistent mot antibiotikan (Sjukdomars uppkomst - varför blir man sjuk? av Henrik Brändén, 2008 s. 57 – 66).
Vaccin mot TBC
Det finns
ett vaccin mot tbc som dock har en begränsad effekt. Bacillus Calmette-Guérin –vaccin,
men kallas för BCG-vaccin. Vaccinet skyddar bra mot de allra farligaste
formerna av tbc, som vanligtvis bara drabbar småbarn
(www.1177.se , senast uppdaterad 2009-09-15).
(www.1177.se , senast uppdaterad 2009-09-15).
